fröken larsson

nu är klockan sex och jag har inte plockat ihop grejer, bestämt mig för en bikini eller nånting. om trekvart ska jag vara klar, men vad har jag gjort? jag har tittat på vänner, gått omkring i trosor och linne och inte ens borstat håret.

synd att jag ska jobba imorrn, men det är tommy och jag o vi ska jobba stängning så det går nog bra.

1 år <3

"jag har ju både en pojkvän och en kompis så varför skulle jag vara bitter?"

igår var det iallafall sol ute till skillnad från spöregn på midsommar + midsommardan. vi låg ute och solade på studsmattan (för att dit upp når inte alla äckliga spindlar och andra kryp som kommer när man ligger nere på gräset) vilket resulterade i att simon blev ännu mer brun och jag typ blev...också brun men med inslag av röd. det har iaf lagt sig idag. sen såg vi underbara älskade på kvällen, som var bra men precis som pappa sa en aning deprimerande. eller alltså visst att det löste sig i slutet sen men först var det ju ändå depp i två timmar.

haha på tal om depp, kom på att i fredags pratade vi om hur sjukt det skulle vara om man låg med sin killes farsa, typ hade an affair och så kläcker fia kommentaren "ja men tänk om man blir ihop med typ johnny depps unge, som har värsta snyggingen till farsa alltså johnny depp, då är det ju oundvikligt" sant fia förutom att hans unge är typ sju år och tjej.

idag ska jag göra bara sånt som måste göras, London tonight..

Jag borde göra iordning mig, fixa lunch till imorgon, gå och lägga mig, vakna utvilad. istället sitter jag här i mörkret och lyssnar på låtar som gör ont inuti, fastän jag egentligen vill bara känna mig lycklig, blunda och se dig framför mig innan jag somnar, men jag känner mig så jävla tom och det känns inte alls lockande att lägga mig ensam. och såhär blir det varje gång jag ska sova själv, jag avskyr att somna utan dina armar om mig och det är så tyst i rummet när ingen andas nära mig... jag har aldrig gett mig in i nåt såhär hundraprocentigt förut, känslomässigt, ibland undrar jag om det är dumt, att jag är för ung, att jag borde "leva livet först" men jag vet hur det var när vi inte var tillsammans och det gick inte bra, det är tre år sen vi kysstes första gångerna, och på nåt sätt har det alltid varit du, för det gick månader utan att jag glömde, efter varje gång.. och jag gjorde mina försök men jag fick alltid ge upp till slut för du är allt jag nånsin velat ha...