Oh no!
Nyss när jag var i full färd med att ligga och sola ute på studsmattan så ringer det på dörren. Jag suckade lite men jag tänkte sen att det kanske är mitt livs kärlek som kommer från något främmande land någonstans och har åkt hela vägen hit för att träffa mig och fria till mig så vi kan gifta oss på hans lyxbåt på medelhavet och gick och öppnade. Dumt gjort. Där stod Jehovas vittnen. Hurra. Dom var två stycken. Jag kommer ihåg senaste gången Jehovas vittnen ringde på min dörr, jag blev aldrig av med dom fastän jag sa att jag inte är troende, dom pratade om Dalarna i tio minuter och sa att mitt hus liknande ett hus i Dalarna. Oh no. Jag har den gången i färskt minne, så jag sa att jag precis ska gå ut och har jättebråttom. Sen kom jag på att jag stod i bikini och med hårinpackning i håret. Det finns en liten risk att jag inte lyckades verka så trovärdig.
Jag sa att dom måste gå, men jag tog en broshyr ändå för att vara snäll. Sen läste jag lite på den och fick dåligt samvete för att jag inte förbättrar världen varje dag. Sen kände jag mig som en jättehemsk människa.
Fan vad hemsk jag är. Usch för mig.