fröken larsson

Min pappa är så godhjärtad!

Först kom han på den lysande idén att åka runt i halva Åby/Jursla och tvinga mig att springa omkring vid Gransjönäs och Lillsjön i spöregnet och kolla saker inför sommarsimskolorna. Det var alldeles underbart. Jag svor ca 4956 ggr under tiden medan jag blev dyngsur och sen trampade jag i en vattenpöl som var ca tre meter djup så att min sko läckte in och nu kommer jag säkert få lunginflammation och dö. Tack Gud.

Sen när min familj satt och åt middag i lugn och ro (hånskratt. När fan var det lugn och ro hemma hos mig senast?) slits plötsligt ytterdörren upp och ett par entusiastiska grannar skuttar in i hallen och berättar att en barnfamilj har köpt deras hus eftersom dom ska flytta. (Varför ska dom flytta? Jag kommer inte våga låna filmer när jag är sjuk eller socker när jag ska baka och mamma har glömt köpa ingredienser, av några nya grannar som jag inte känner. Buhu.) Denna barnfamilj har alltså barn.

Jag: Hur gamla är barnen?
Glad granne: Den ena var runt tre år iallafall. Dom har två stycken.
Jag: Små barn alltså. Vad kul, då kan man leka med dom!
Min icke-entusiastiske pappa: Nej. Man kan titta på dom från andra sidan häcken.
Glad granne: Dom var väldigt glada och livliga iallafall!
Min icke-entusiastiske pappa: Dom får gärna vara glada och livliga, för häcken är hög...
Ja, häcken är hög.... och vass....

Undrar om jag kommer växa upp till en ond människa jag också. Risken finns ju med dom här generna.

Jag undrar om Malins lillebror Martin är en ondsinnad varelse förklädd till snäll lillebror. Jag såg ett avslöjande symptom häromkvällen när vi satt och åt middag. Martin berättar om hur han hade snubblat när han sprang 60 m i skolan. "jag ramlade för att jag sprang liksom för mycket framåtböjd och vevade med armarna såhääär" (livlig illustration) Malin och jag börjar skratta för att det såg så komiskt ut när han visade och folk som känner oss vet att när jag och Malin väl har börjat skratta har vi väldigt svårt att sluta. Så Martin blir putt och säger anklagande till Malin "Vad gör hon här egentligen?" (syftar på mig). Sen vänder han sig till mig och går till attack: "Vad FAN gör du här? Du bara kommer hit och tigger mat! Försvinn härifrån!" som Malin sa: "Jag förstår att du känner dig hemskt välkommen när han säger sådär."

Snart kommer Malin hiiiit :) Då ska vi se Scary Movie 3 som är ungefär min favorit film nr 7 och kanske baka också. Vi är så bra på att baka. Alla vill liksom ha våra bakverk. Förra gången vi bakade glömde vi ha i mjöl i chokladmuffinsen. Det tog en stund innan vi insåg att något var fel. Dom såg ut ungefär som resultatet efter Tjernobyl. Dom var inte ätbara insåg vi. Martin insåg tvärtom. Han åt upp alla vi inte slängde. Jag undrar om han mådde bra efteråt. Våra muffins kanske leder till dödsfall. Men det lät iallafall som om han levde förut när han svarade i telefon när jag ringde till Malin. Men skenet kan ju bedra. jag kanske är utsatt för en komplott. Jag måste undersöka det, och om våra muffins skulle lett till en olycka så måste jag undanröja alla spår efter mig och rikta ledtrådarna mot någon annan. Jag ska fundera på vem.

Kvällen började bra med att jag och min darling Malin lagade mat och gjorde oss iordning inför Jonnas fest. Eftersom det, trots att det hade regnat halva dagen, var helt okej väder när vi skulle åka till stan så tänkte vi att paraplyer är för veklingar. Vi ändrade dock uppfattning när vi kom in till stan, klev av bussen och insåg att det spöregnade. Tack vare att KallemedK och Ponken1 gav oss tidernas sämsta vägbeskrivning, ägnade vi sedan den närmaste halvtimmen till att springa över en bro i regnet för att sedan tvingas springa tillbaka hela vägen igen. Malin som är ganska lättpåverkad tog god tid på sig att ta sig över bron och hade roligt för sig själv. Jag som inte är lika lättpåverkad hade svårt att se det roliga i att det spöregnade, jeansen var dyngsura och klistrade sig fast på benen, min vrickade fot höll på att ta livet av mig och vi visste inte vart vi var eller vart vi skulle. Jag insåg då igårkväll på den där bron att mitt ordförråd av fula ord är skrämmande stort och om någon främmande person hade gått förbi hade han/hon förmodligen trott att jag hade rymt från någon anstalt. När vi till slut kom fram till Jonna fick vi ägna en halvtimma åt att försöka blåsa jeansen någorlunda torra med hjälp av Jonnas minihårtork. Det gick inte. men som Sandra sa: "ähh ta en grogg, bara ni kommer igång så kommer ni inte märka att ni är blöta". Sagt och gjort. Det blev nog lite mer än en grogg, med tanke på Malins och mitt känslosamtal inne på toaletten, tur att vi inte blir överkänslosamma när vi är påverkade då ;D men Malin, du är min bästa vän in the whole world!


Summering av kvällen:

Antal…

- ggr Anton föjde efter mig under kvällen pga. hans enorma förälskelse i mig: oräkneliga ggr

- ggr KallemedK trotsade väder och vind för att cykla och köpa läsk till oss: 1 ggr, tappert

- hockeykillar som hade bänkat sig i soffan: ett helt lag skulle jag tro

- fyllestrul som bör ångras idag: om nån vet så tala gärna om det för mig, tack på förhand

- ggr jag ramlade i badkaret: 1 ggr
- ggr jag fick för mig att "jag-är-käääär-i-honom": flera ggr under kvällen
- ggr jag inte fattade att det var pga. alkoholpåverkan jag trodde det: lika många ggr

- ggr jag ringde till Simon utan anledning: för många ggr (förvånande, verkligen. Aldrig hänt förr.)

- ggr Malin tog ifrån mig min mobil för att undvika såna små missöden: 1 ggr

- ggr jag lyckades ta tillbaka mobilen: förmodligen 0 ggr eftersom det var hon som tog hem den sen

- ggr fel persons hand låg på mitt lår: 3 ggr

- ggr jag inte mindes hur personens hand hade kommit dit: 3 ggr

- ggr vi fick stanna med bilen på vägen hem pga. illamående (nämner inga namn): ca 5 ggr