Min käre far är en vänlig själ

Min pappa är så godhjärtad!

Först kom han på den lysande idén att åka runt i halva Åby/Jursla och tvinga mig att springa omkring vid Gransjönäs och Lillsjön i spöregnet och kolla saker inför sommarsimskolorna. Det var alldeles underbart. Jag svor ca 4956 ggr under tiden medan jag blev dyngsur och sen trampade jag i en vattenpöl som var ca tre meter djup så att min sko läckte in och nu kommer jag säkert få lunginflammation och dö. Tack Gud.

Sen när min familj satt och åt middag i lugn och ro (hånskratt. När fan var det lugn och ro hemma hos mig senast?) slits plötsligt ytterdörren upp och ett par entusiastiska grannar skuttar in i hallen och berättar att en barnfamilj har köpt deras hus eftersom dom ska flytta. (Varför ska dom flytta? Jag kommer inte våga låna filmer när jag är sjuk eller socker när jag ska baka och mamma har glömt köpa ingredienser, av några nya grannar som jag inte känner. Buhu.) Denna barnfamilj har alltså barn.

Jag: Hur gamla är barnen?
Glad granne: Den ena var runt tre år iallafall. Dom har två stycken.
Jag: Små barn alltså. Vad kul, då kan man leka med dom!
Min icke-entusiastiske pappa: Nej. Man kan titta på dom från andra sidan häcken.
Glad granne: Dom var väldigt glada och livliga iallafall!
Min icke-entusiastiske pappa: Dom får gärna vara glada och livliga, för häcken är hög...
Ja, häcken är hög.... och vass....

Undrar om jag kommer växa upp till en ond människa jag också. Risken finns ju med dom här generna.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback