I'm proud of me

då var man nyopererad i knät då. krävdes typ ett helt team för att hålla fast mig när dom skulle ge mig spruta. vad värre var, dom skulle inte bara ge mig en snabb spruta som jag hade trott. åh nej, FÖRST spruta SEN stoppa in en kanyl i handleden och tejpa fast den, medan en höll mig i axlarna, en annan över benen och den tredje i armarna medan dom mumlade i kör "titta inte på armen titta inte på armen".

sen fick jag narkos genom kanylen och andas i en konstig mask över munnen. hurra. jag sa till narkosläkaren att jag inte var trött och "det fattar ni väl att jag inte kan somna nu". sen när jag slog upp ögonen låg jag på uppvaket och fick smärtstillande genom kanylen. igen.

som jag sa till malin nyss så sitter jag bara här för att ta ett sista farväl av henne på msn innan jag avlider due to smärta typ. det gör ONT.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback