fröken larsson

Min syster befinner sig på gränsen till panik just nu. Hon kan inte hitta sin tandborste. Jag tänkte skoja lite med henne så jag sa att jag hade tagit den. Då spärrade hon upp ögonen och sa förfärat: vart har du gjort av den? Jag sa att jag hade gett bort den. Hon trodde inte på mig. Då sa jag det ungefär 27 gånger tills jag hade övertygat henne om att jag faktiskt hade gjort det. Då blev hon arg på mig. Jag blev tvungen att ta tillbaka det och lova henne 27 gånger att jag INTE hade tagit den så att vi var tillbaka där vi startade. Men fortfarande utan tandborste.

Sen kom hon in när jag sitter vid datan och gapar "Men vart ÄR min tandborste?"
Jag sa igen att det vet jag ju inte. Detta upprepades X antal ggr.

Nu kom hon in igen och sa "men... min tandborste? vafan?"
Nu börjar hon låta mer uppgiven än arg. Det kanske är ett gott tecken. Å andra sidan har jag tre tandborstar, så jag skulle kunna överväga att ge en till henne. Fast jag har redan gett bort en till nån annan. Gud vad jag är generös.