ge mig nåt positivt, fort

idag hade jag den värsta gruppen barn jag nånsin haft. det värsta jag varit med om, förstår inte hur man ska kunna stå ut med en grupp som den. jag gör det inte iallfall.
 
min kropp kan inte läka sig, jag måste ha nåt fel på mig för alltid är det nåt. är det inte magen så är det knät och är det inte knät så är det min fot som jag stukade för typ två år sen och annars är det nåt annat och nu har jag ett sår som inte vill läka. jag törs inte träna. fan vad trött jag blir, hela den här dagen har känts som ett enda stort jävla bakslag. fyfan.

jag skulle kunna tänka mig att vara aprik och bo i ett av dom fancy kvarteren i London och bara leva lyxliv, det skulle jag absolut kunna tänka mig. wanna switch lives, någon?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback