fröken larsson

jag vet varken ut eller in. jag är mekanisk jag gör allt av vana, orkar inte tänka. varför sitter det fast så långt inne i mig, varför kan jag inte känna mig glad. har sovit oroligt i tre nätter i sträck, drömmer jobbiga saker. jag vet inte vad jag ska tro, är det mitt fel att det blev såhär? jag vill inte att det ska vara det, jag vill att det ska vara som har varit sen i början, jag behöver ha det så annars vet jag inte vad jag har..