somewhere, someway we'll meet another day

ikväll är jag så himla nostalgisk. förmodligen för att jag håller på och packar ner typ hela mitt liv i kartonger. det känns bra, men sorgligt också. jag har ju bott här hela mitt liv. men när det är dags är det dags. och det kommer bli så mysigt, vi kommer ha jättekul bara vi två. få inreda och köpa massa fint. och vi har ju bästa ursäkten för att slippa bjuda hem folk, vi kommer inte ha plats för några stolar som dom kan sitta på ändå haha.

jag hoppas att mamma och pappa inte flyttar härifrån för då kan jag köpa huset när jag är stor och har barn och flytta in här så dom får nånstans där dom kan leka utan att bli överkörda.
så kan mamma och pappa få flytta då. haha jag är så jävla hemkär. men det är ju en skitbra plan.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback