trasig
det är som om man krymper inuti varje gång man går ur ett plan på arlanda. smygande kommer den där obehagskänslan tillbaka igen, mitt liv som bara krymper och krymper..
och så min jävla mage som jag aldrig kan lita på.
jag kan aldrig planera framåt.
jag kan aldrig vara säker..
jag bara.. lever begränsat.
en vecka nu, fem dagar med bestämda tider jag måste klara av. och sen jobb i helgen. jag vill klara av skolan, orka med.. hur gör man, hur andra som har det såhär?
och så min jävla mage som jag aldrig kan lita på.
jag kan aldrig planera framåt.
jag kan aldrig vara säker..
jag bara.. lever begränsat.
en vecka nu, fem dagar med bestämda tider jag måste klara av. och sen jobb i helgen. jag vill klara av skolan, orka med.. hur gör man, hur andra som har det såhär?
Kommentarer
Trackback